Med samsjuklighet menas att en person samtidigt uppfyller diagnostiska kriterier för två eller flera sjukdomar. Psykiatrisk samsjuklighet är vanligt bland personer med missbruk eller beroende. En kartläggning som Socialstyrelsen genomfört, baserad på inrapporterade diagnoser till myndighetens nationella patientregister, visade att 51 personer 10 år och äldre vårdats för intag av beroendeframkallande substanser Av dessa hade 64 procent av kvinnorna och 52 procent av männen också vårdats för en eller flera psykiatriska diagnoser under perioden — Hos personer med missbruk eller beroende är ångest, depression, ADHD och personlighets-syndrom vanligt förekommande.
Bland personer som söker hjälp för missbruk eller beroende har ungefär en tredjedel en ångestsjukdom och ännu fler en depression. Den psykiatriska samsjukligheten är mer påtaglig hos äldre personer som haft ett långvarigt beroende, vanligt förekommande är ångest, demens, minnesproblem och förvirring, samt överdos och självmord.
Omvänt är beroende också vanligare bland personer med psykisk ohälsa än i befolkningen i övrigt. Omkring procent av de personer som är aktuella i vården på grund av psykisk ohälsa har samtidigt ett missbruk eller beroende. Inom den specialiserade psykiatrin är det personer med psykossjukdomar och bipolär sjukdom som har högst förekomst av samtidigt missbruk eller beroende.
Det finns olika sätt att förklara hur samsjuklighet i form av psykisk ohälsa och beroendeproblematik uppstår och hur de kan kopplas till varandra. Varför sådan samsjuklighet är vanlig kan förstås mot bakgrund av åtminstone fyra inte varandra uteslutande förklaringsmodeller:.
Det är viktigt att psykiatrisk samsjuklighet uppmärksammas och att personen får behandling för både beroendet och de andra psykiatriska tillstånden samtidigt eftersom personer med samsjuklighet har en ökad risk för ett sämre förlopp. För särskilt vårdkrävande kan det finnas behov av mer omfattande insatser, anpassningar och stöd.
Även behandlingsresultat och följsamhet till exempelvis läkemedelsassisterad behandling vid opioidberoende LARO kan sannolikt bli sämre om det finns en samtidig psykisk sjukdom. Behandling och insatser för både beroendet och de psykiatriska tillstånden involverar flera huvudmän och förutsätter samordning.
Hälso- och sjukvården och socialtjänsten har utifrån sina ansvarsområden ett gemensamt ansvar för klienter och patienter med missbruk eller beroende och samtidig annan psykiatrisk diagnos. Personer med samsjuklighet behöver vård och stöd av flera verksamheter inom såväl hälso- och sjukvården som socialtjänsten.
Det är viktigt att se till personens hela livssituation, att bedöma personens totala vård- och stödbehov och tillsammans med denne noggrant identifiera problemen. När en person har missbruk eller beroende och annan samtidig psykiatrisk diagnos kan det krävas längre behandlingstider och ett stödjande, pedagogiskt förhållningssätt.
Det är viktigt med realistiska mål som inte bara fokuserar på drogfrihet utan också på att öka personens livskvalitet. Utöver vård för beroendet Hälsa och välmående de psykiatriska tillstånden krävs i regel även andra insatser, exempelvis hjälp till försörjning, stöd att hitta och behålla ett boende, stöd i anhörigkontakter och hjälp med sysselsättning.
Vissa personer kan behöva hjälp att samordna sina vård- och stödåtgärder med hjälp av en case manager eller ett personligt ombud. När en person har behov av insatser från både hälso- och sjukvården och socialtjänsten ska regionen tillsammans med kommunen upprätta en individuell plan.
Särskilda bestämmelser om samordnad individuell plan SIPfinns i 2 kap. Syftet med bestämmelsen är att förtydliga det ansvar som kommunen och regionen har för samarbete, även på ett individuellt plan.