Gråtrut Larus argentatus är en havsfågel inom familjen måsfåglar Laridae. Den har vit undersida, vitt huvud, grå vingovansida, gul näbb med en röd fläck och vanligen skära ben. Fågeln förekommer i norra och västra Europa, från Barents hav till Biscayabukten i Frankrike.
Den påträffas vanligen vid kuster, men framför allt i Norden uppträder den även i inlandet. Gråtruten omfattade tidigare en stor mängd gråmantlade trutpopulationer på hela norra halvklotet. Dessa urskiljs numera vanligen som egna arter. Beståndet är livskraftigt globalt, men både i Sverige och Finland minskar arten så pass kraftigt i antal att den numera anses vara utrotningshotad.
Gråtruten är en stor måsfågel, med kroppslängden 55—67 cm, ett vingspann på — cm och väger ungefär gram. Den adulta fågeln har en gul näbb med en röd fläck på undernäbben. Dess rygg är ljusgrå liksom vingarna där vingspetsarna är svarta med små, vita prickar.
Benen är vanligtvis skära, men det finns individer med svagt gula ben. Kön är i princip bara möjligt att bestämma under parning. Ungfåglarna är brunspräckliga med mörk näbb och mörka ögon, och det tar fyra år innan den har anlagt sin adulta fjäderdräkt.
Läs mer om ruggning hos trutar och måsar. Juvenil 1k. Gråtruten liknar fiskmåsen men är större och kraftigare, har bredare vingar, ljusare ögon och en kraftigare näbb. Den är också mycket lik flera andra gråmantlade trutar som tidigare behandlades som en del av arten se Systematik nedan.
Medelhavstruten Larus michahellis skiljer sig från gråtruten främst på sina gula ben. Dock finns det gråtrutsindivider med gulaktiga ben men de är aldrig så klargula som medelhavstrutens. Ryggen är något gråare än hos gråtruten. I förhållande till gråtrut har den mycket vitare huvud på hösten, och ett större svart parti av svart på vingspetsen med små vita fläckar.
Den har en tunn röd orbitalringsom hos silltruten, medan gråtruten har en mörkgul ring. Kaspisk trut är slankare än gråtrut, med mindre huvud, längre vingar och längre ben som är gulaktiga istället för gråtrutens tuggummiskära. Den står ofta mer upprätt med vingarna ganska lågt hållna och, antingen, med utskjutet bröst eller med sträckt hals.
Den har vidare större utbredning av svart på de yttre vingpennorna och komplett havstrut vikt band på sex vingpennor istället för gråtruten som vanligtvis har det på fem.