Öresund är sundet mellan Skåne och Själland och här löper en del av riksgränsen mellan Sverige och Danmark. Sedan 1 juli korsas Öresund i söder av Öresundsförbindelsen mellan Köpenhamn och Malmö. Öresundsförbindelsen utgörs av både en järnväg och en motorväg.
Det som geografiskt räknas som Öresund är den vattenmassa som ligger mellan den skånska och själländska kusten med den nordliga avgränsningen av en rak linje mellan Kullens fyr och Gilleleje Gilbjerg hoved och den sydliga mellan Falsterbo och fyren vid Stevns klint.
Fartyg med större djupgående än 9 meter kan inte komma längre än till hamnarna i Köpenhamn eller Malmö. Verkligt djupgående fartyg, som exempelvis fullastade supertankers, är hänvisade till Stora Bält för passage in i eller ut ur Östersjön.
Denna tröskel är det största hindret för det salthaltiga djuphavsvattnet att ta sig in till Östersjön. Ytvattenströmmen i sundet är varierande men enbart mellan sydgående, stillastående eller nordgående ström väst- eller öst-gående ström förekommer aldrig annat än mycket lokalt eller kortvarigt vid stormar.
Vanligast är dock norrgående ström, så att bräckt vatten från Östersjön strömmar ut mot Kattegatt via Öresunds ytvatten. Yt salthalten skiftar ofta mycket hastigt, från timme till timme eller från plats till plats, men den genomsnittliga salthalten vid ytan varierar från 10—12 psu viktpromille i södra Öresund till drygt 20 psu norr om Helsingborg.
Vid mycket speciella förhållanden, vissa stormar sker dock så kallade saltvatteninbrott i Östersjön. Vind, lufttryck och strömförhållanden måste var optimala, och då kan Öresund och Bälten öppna sig för saltvattenströmmar från ytan till botten samt med ett högt flöde stark sydgående ström på alla djup.
Detta sker i genomsnitt inte oftare än vart 6:e till 7:e år, men det syrerika saltvatten som då Vattenrelaterat in kan rädda torskens djupa lekplatser i stora delar av södra Östersjön under flera år. Öresunds vattenfärg, som syns i kölvatten eller mot grund sandbotten är blå eller blå-grön.
Bottensikten är förhållandevis god, på de flesta ställen över 30 meter även på 20—30 meters djup. Där Öresund är djupare än 10—15 meter är botten saliniteten dock konstant hög, kring 30 psu. Antalet förekommande maritima djurarter är därför förhållandevis högt, omkring stycken jämfört med 52 vid Gotland.
Många arter har sin fortplantningsgräns just i Öresund. Till exempel hummerröd brännmanet de senare kan dock driva in i sydvästra Östersjönsamt vissa plattfiskar. Trålfiske har länge varit förbjudet i hela Öresund, vilket gör att det finns gott om riktigt stora exemplar av många fiskarter, och till exempel torsk på över 30 kg har förekommit.
Före talet smutsade de tätbebyggda kusterna ned havet, som dock "renades" något med de nord- eller syd-gående strömförhållandena. Det var både industriellt legalt utsläpp och avloppsvatten. Sedan omkring blev alla svenska utsläpp renade fysikalisk, Vattenrelaterat och biologiskt.
Motsvarande rening på danska sidan blev klar tio år senare och i dag är sundet generellt sett tämligen rent. Då de lokala utflödena är små har Öresund ännu förskonats från den övergödning som orsakar den farliga blomningen av blågröna alger.
En form av rödaktig algblomning har dock uppträtt lokalt, liksom att nordgående yt- strömmar kan medföra sämre vattenkvalitet. Ihållande sydgående yt- strömning medför klarare, saltare men sommartid något kallare vatten. Likväl är Kattegatts ytvatten vanligtvis väl så varmt som Östersjöns under badsäsongen.