Missväxtåren —som framför allt drabbade Finland och norra Sverigevar den sista svåra missväxten i Europa. Den dåliga skörden ledde till katastrofala följder. I Tornedalen kallades det för Lavåret — många fick leva på barkbröd och gröt gjord på lavar.
Hungersnöden var en starkt bidragande orsak till att emigrationen från Sverige till Nordamerika ökade dramatiskt under dessa år. I Västerbotten slog skörden fel Flera vittnesmål finns om hur vintern vägrade släppa greppet:.
Den 24 maj körde vi på landfast is och ingen stickbuske var löstinad. Av de svenska väderstationer som var igång och fortfarande var aktiva åruppmätte samtligafrån Lund till Jokkmokk, sin kallaste majmånad åri vissa fall minst 2 grader kallare än den näst Kattens välmående majmånaden.
Detta kan jämföras med perioden —, med ett genomsnitt för Stockholm på 11,7 °C för maj och 6,0 °C för april. Först vid midsommar kunde man så i Burträsktrakten, och liknande förhållanden rådde på många håll i Norrland. Från de fattigaste byarna började det komma rapporter om nödlidande och svält.
Förråden var slut och priserna på den mat som fanns steg — en tunna råg kostade till slut närmare 50 riksdalervilket motsvarade mer än en månadslön för en industriarbetare. Förutom att den långa vintern gjorde det omöjligt att komma igång med jordbruket ledde den också till att inga lastbåtar med livsmedel kunde nå de norrländska kuststäderna.
Dåtidens fartyg var inte tillräckligt kraftigt byggda för att kunna forcera ens lättare ishinder. Den redan svåra hungersituationen blev avsevärt allvarligare när det stod klart att sommaren inte bara kommit sent utan också skulle komma att ta slut tidigt.
Den 18 juli kom frosten exempelvis till Avaträsk i södra Lappland och den 3 september nådde "halshuggarnatten" Västernorrlands län. Sista veckan i september stod det klart att svälten skulle få grepp om en hel landsända. Rapporterna om skördar var likartade överallt; höskörden hade gått hyggligt och rågen hade vuxit någorlunda på höglänta sandjordar.
I övrigt rådde missväxt i varierande grad. År var betydligt torrare, även i södra Sverige, vilket ledde till missväxt på många håll då torkan blev för svår. Folket svalt, djuren likaså. Även det följande året blev uselt i dessa län. Även Jämtlands län drabbades av missväxt På grund av undernäring och sjukdomar orsakade av denna svält blev döden ett bekant inslag Kattens välmående många familjer.
Människor sökte sig till nya platser inom Nordens gränser, men somliga valde att emigrera — främst till Nordamerika men även till övriga Europa. I Jönköpings län mer än sexdubblades utvandringen med nödåren, i Kronobergs län niodubblades den.
Regeringen beviljade hösten lån till Norrland — Västernorrlands län fick exempelvis låna kronor [ 1 ] — och landshövdingarna i norrlandslänen fick regeringens tillstånd att ställa sig i spetsen för var sin nödhjälpskommitté, som skulle samla in pengar på frivillig väg.
Två centrala Undsättningskommittéer inrättades också, en i Stockholm och en i Göteborg.