När hjärtat inte förmår pumpa blodet framåt i ådrorna in den takt som kroppen behöver blod uppkommer det tillstånd som kallas hjärtsvikt. Tillståndet förorsakas av någon sjukdom som drabbar hjärtat. Man måste alltså alltid finna en orsak till hjärtsvikten.
Ungefär två procent av befolkningen har hjärtsvikt. Förekomsten ökar med åldern, och ungefär var tionde person som fyllt 70 år har konstaterad hjärtsvikt. Den vanligaste orsaken till hjärtsvikt är kranskärlssjukdom. Då ett kranskärl täpps till blir en del av hjärtmuskeln utan syre.
Om inte tilltäppningen snabbt kan lösas upp med läkemedel eller ballongdilatation, uppkommer en bestående lokal muskelskada, en hjärtinfarkt. Området bildar ärr och kan inte längre dra ihop sig såsom en muskel bör. Långvarigt högt blodtryck kan göra hjärtmuskeln tjock.
Då muskeln förtjockas blir den styvare. Hjärtsvikt hos äldre beror ofta på blodtryckssjukdom. Hjärtsvikt på grund av hjärtklaffsjukdom uppstår först då felet är svårt och belastningen på hjärtat blir stor. De vanligaste klaffelen som ger hjärtsvikt är aortaklaffsförträngning och läckande mitralisklaff.
De återstående orsakerna är alltså mycket mer sällsynta. Bland dessa finns kardiomyopatierna hjärtmuskelsjukdomartillstånd efter hjärtmuskelinflammation, medfödda hjärtfel, rytmstörningar, toxisk hjärtmuskelskada bl. Diagnosen hjärtsvikt kan fastställas för patienter med hjärtsjukdom och typiska symptom och fynd som är förenliga med hjärtsvikt.
När hjärtats vänstra kammare inte orkar pumpa blodet från lungorna vidare i kroppen uppstår blodstockning i lungorna. Om högra hjärthalvans funktion försvagats samlas blod och vätska i levern och benen. Förutom en anamnes patientens berättelse gör läkaren en grundlig klinisk undersökning.
Patienter med hjärtsvikt har sällan normalt elektrokardiogram EKG. Dessa föreningar har en viktig roll vid diagnosticering och uppföljning av hjärtsvikt. Med lungröntgen ar det möjligt att få information on hjärtats storlek och vätskeansamling i lungorna.
Ultraljudsundersökning av hjärtat är en central undersökning vid diagnostik av hjärtsvikt. Detta är en undersökning som alltid bör göras om det finns en stark misstanke on hjärtsvikt. Andra undersökningar för att utreda orsakerna till hjärtsvikt är magnetresonanstomografi MRTangiografi, datortomografi DT och PET eller positronemissionstomografi.
Hjärtspecialisten kardiologen bedömer behovet individuellt för varje patient.