Det börjar som en växande oro, som snabbt övergår i en rättskaffens vrede. En orättfärdighet har uppstått och måste rättas till. Någon, till och med en hel hop, har haft fel. Upprepade gånger — och på internet. Men med ett rappt slag, ett kort utbrott, kan allt ställas till rätta, åtminstone inför evighetens domstol.
Att fälla upp sin dator och utsätta sig för dagens flöde kan i långa perioder vara att ta in information ungefär som på radio eller TV. Det egna deltagandet går i vågor. Men även om du tystnar ett tag så gör de andras samlade mängd inte det.
Åsikter etableras, opinioner formeras under din tysta åsyn. Ibland gör du ändå försök att säga ifrån — när allt, även bland vänner, verkar ha rört sig åt ett oväntat och felaktigt håll. Jag ska ta ett exempel, som jag kunde förutsäga säkert i år.
Jag såg det komma dagar innan, och jag visste att denna gången skulle jag inte kunna hålla mig. Uppladdningen var på gång — inför Earth Hour. Så här skulle det bli, för så var det förra året: Opinionsbildare och vanliga tyckare i alla läger, rättare sagt de som återfinns i mina flöden, skulle ta tillfället i akt att visa att de hänger med — genom att vara emot Earth Hour.
Nyliberaler och norrbottenskommunister skulle vara överens om detta och dunka varandra i ryggen. Genom att uttrycka sitt förakt för de svagsinta människor som okritiskt följer med i ett sådant reklamjippo, skulle de visa att de står för Upplysningen och Förnuftet.
För Vetenskapen. Riktigt så blev det inte i år. Man raljerade lite snällt, sen fick det vara bra med det. Och jag gjorde min lilla markering. Inte mycket mer med det. Kanske finns en trötthet efter uppståndelsen kring TV-eken?
Då nåddes jag aldrig, i min kanske egenartade mediekonsumtion, av dem som försvarade trädet. Istället fick jag dagligen och stundligen nya rapporter på Twitter om hur fåniga och beklagansvärda dessa människor var. Det var då inte svårt att i sitt stilla sinne vända sig mot den retfulla hopen, av människor jag vanligtvis uppskattar — även om jag överhuvudtaget inte bryr mig om huruvida en rutten ek jag aldrig sett sågas ner eller ej.