Medelpadska eller medelpadsmål är norrländska mål som traditionellt talas i landskapet Medelpad utom den västligaste socknen Haverödär Hogdalsmål talas. Den viktigaste yttre språkgränsen är i söder, mot Hälsingemålen, där gränsen går för den vokalbalans som är karaktäristisk för norrländska dialekter.
Ett drag som skiljer vissa Medelpadsdialekter exempelvis Indals socken - Lidens socken idag, och traditionellt även Selångers socken från angränsande mål är uttal av Blandat och udda kort som långt i och y långt fram "hårt" eller " dentalt "det vill säga Viby-i.
I Borgsjö och Torp har y blivit imedan medelpad mål uttalas e -haltigt. Detta drag finns även i Hälsingemål och delar av Härjedalen. Andra drag är gemensamma med dialekterna i Ångermanlandexempelvis tjockt n -ljud efter lång vokal i ord som van och måne.
I nordligaste Medelpad märks också ett östjämtskt inflytande. Utmärkande för nusvensk dialekt i Medelpads kustland kring Sundsvall är att kort u uttalas ö liksom i Värmland varifrån många flyttade till Sundsvallsregionen i slutet av talet.
Som jämförelse förekommer i Hälsingland och ibland i Jämtland att kort u uttalas ö -haltigt, det vill säga inte lika brett som i Sundsvallsregionen. Exempel: Sundsvall blir Sönnsvall. Exempel: "Harö nå karra? Svenskans tionde vokalö-haltigt å, lever kvar i Västra Medelpads folkmål.
Andra karaktäristiska drag är att man liksom i stora delar av Norrland använder ett tjockt L [ 6 ] som övergår i vad som närmast kan beskrivas som ett "klickande" ljud när tungan slår i botten. Det används främst i ord där L:et är i mitten eller slutet av ordet samt med vokalerna a o u y å ä ö men inte lika vanligt med vokalerna i och e.
Exempel på ord: öl, föl, helg, svälj, älg, ful, hal, ål, jävla, sola, flak, kloak, klåpare. Ett annat karaktärsdrag är att L och T tillsammans ofta uttalas med ett tjockt Texempel: "Fult" blir "furt" och "gammalt" blir "gammart". Ett annat karaktäristiskt drag är sammansatta ord med stumma, men inte mjuka, R som följs av ett D vilket i det närmaste till ett tjockt D.
Gävlemålet har liknande ihopdragningar men de är mjukare och går mer mot L än mot R. På vissa ställen i Medelpad har detta "rd" blivit endast till "r" vilket ger: Skaruha en macka - alltså man tar bort det tjocka d:et och använder endast r:et.
Ytterligare ett annat karaktärsdrag som inte är så vanligt idag är djupa "K:n". När man säger till exempel "Katt" på rikssvenska pressar man mitten av tungan mot gommen för att göra ljudet. I detta djupa K:et trycker man tungroten mot gom-seglet samtidigt som man spänner svalget nästan som man sväljer och pressar ut luft vilket generar ett mera djupt liggande K som kommer längre ner i halsen ifrån.
Det i rikssvenskan ålderdomliga ordet "ock" förekommer även i medelpadskan, och fyller samma funktion som "också. Just ihopdragningar, förkortningar och stumma bokstäver är väldigt vanligt. I det sammanhanget är det också att använda "ru" för "du" och "re" för "dig", så som vi sett exempel på ovan [ 5 ].
Man använder också ibland vad som kan tyckas något ålderdomliga ordval och meningsuppbyggnader så som:. I medelpadsmålet likväl som i angränsande dialekter finner man böjningar av ord på a singular feminint och an plural.