Fyra program om våld i relationer, från Ansvarig utgivare: Cecilia Bodström. I den fjärde och sista delen av serien Kärlek till döds frågar vi jämställdhetsminister Nyamko Sabuni om när de uppenbara bristerna i hjälpen till våldsutsatta kvinnor ska rättas till.
Berättelserna om Nina, Maryam och Maria från våra tidigare program visar tydligt på den slumpmässighet som möter de här kvinnorna. Vissa får bra hjälp, andra sämre, några ingen alls. Trots att brister i systemet och bristen på tvingande regelverk påtalas om och om igen av experter på området menar den ansvariga ministern Nyamko Sabuni att problemen ligger på individuell nivå: - Varje tjänsteman måste ta på sig sitt ansvar i processen, säger Nyamko Sabuni.
När Sabuni tillträdde lade hon fram en nationell handlingsplan för mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och våld i samkönade relationer. Nu tycker hon att det är upp till tjänstemännen och kommunerna att göra bättre ifrån sig.
Flera experter menar att ett problem är att regeringssatsningarna är projektinriktade och inte förändrar grundstrukturerna. Kärlek till döds1948 det är inte regeringens ansvar, menar ministern. Alla fallen är anonymiserade.
Vi har bytt ut namnen och vissa detaljer för att skydda deras identiteter. I tredje delen av serien Kärlek till döds - om våld i nära relationer möter vi Maria som lämnade små barn efter sig när hon mördades av sin sambo. Han var en känslomässigt omogen man med sjukligt kontrollbehovoch hade både hotat och misshandlat Maria flera gånger tidigare.
Ändå stod hon själv med ansvaret att skydda sig och sina barn. Men hade myndigheterna kunnat förstå, om de samordnat sina insatser? Våldet i nära relationer ökar. Var tredje vecka dör en kvinna på grund av partnervåld. Det här våldet kostar samhället 3 miljarder kronor om året och är ett stort folkhälsoproblem.
Programserien "Kärlek till döds" undersöker varför samhället har så svårt att stoppa det. Maryam misshandlades, kränktes och hotades av sin man i åratal. I början av intensifierades våldet och hoten blev allt allvarligare. Vänner visste vad hon utsattes för, grannar hörde skriken och slagen, lärare fick se hennes skador, men ingen ringde polisen.
När socialtjänsten till slut fick kunskap om hennes situation reagerade inte de heller. Två kommuner borde skyndsamt ha inlett en utredning när det gällde barnens situation. Ingen av dem gjorde det. Ett halvår senare anmäldes Maryam försvunnen.
Hon är fortfarande borta.