Tiden före revolutionen bröt ut ägde adeln och prästerna tillsammans nära hälften av Frankrikes jord och var så gott som helt skattefria. Den övriga befolkningen, som tillhörde det tredje ståndet, fick med sina skatter betala statens utgifter, ämbetsmännens lön, kostnader för de krig som landet förde och dessutom för det dyrbara hovlivet.
Att kritisera den sneda fördelningen var farligt och kunde leda till livstids fängelse. Det mest beryktade fängelset hette Bastiljen och var ett gammalt medeltida slott i Paris. Ludvig XIV:s slösaktiga hovliv och kostsamma krig hade ruinerat landet och hans efterträdare, Ludvig XVvar inte mer sparsam han.
När Ludvig XVI kom till makten hjälpte det därför inte att han ville väl eftersom han saknade förmåga att driva sin vilja igenom. Under hans första regeringstid deltog Frankrike i Nordamerikanska frihetskriget Kriget var populärt men kostade landet ofattbara summor.
Kungen avsatte inte mindre än 2 miljarder livre till det amerikanska frihetskriget, pengar som skulle ha räckt till mat för 7 miljoner franska medborgare under ett helt år. Kriget gjorde att den franska ekonomin kollapsade.
Ludvig hustru, Marie Antoinette slösade också mycket pengar på juveler, hasardspel, klänningar och skor — hon fick med tiden öknamnet fru underskott. Det amerikanska folket vann sin frihet genom kriget, under tiden som den franska befolkningen blev fattigare.
Efter flera år av missväxt steg mjölpriserna vilket ledde till brist på bröd som var folkets viktigaste föda. En limpa bröd kostade snart lika mycket som en månadslön. Vintern var den kallaste på över 90 år och kölden i kombination med hungern gjorde folket upproriska.
Kravaller bröt ut över hela Frankrike och bagerier plundrades Blandade frågor bröd. Samtidigt var landet på väg in i den så kallade upplysningstiden och författare som Francois Voltaire och Jean-Jacques Rousseau förespråkade 'frihet, jämlikhet och individens styre över sitt eget öde'.
Vetenskapen och förnuftet började ifrågasätta den gamla traditionen om klyftorna mellan fattig och rik. Den 5 maj sammankallade kungen generalständerna till ett möte i Versailles. Det var då år sedan de senast varit samlade. Jean-Sylvain Bailly Adeln och prästerna hade cirka trehundra representanter var medan det tredje ståndet folkets talesmän hade sexhundra.
Åsikterna gick starkt isär. Det välmående borgerskapet och en del adelsmän ville ha en konstitutionell monarki. Det högre prästerskapet och flertalet av de övriga adelsmännen vägrade avstå från några av sina privilegier. Det var bara bönderna och arbetarna som var intresserade av sociala reformer.
De ville avskaffa ståndsprivilegierna och ansåg att alla skulle betala skatt efter rättvisa grunder. Kungen och hovet ville inte ha några förändringar alls, de önskade bara få hjälp att fylla upp statskassan. Kungen försökte få de högre stånden att börja betala skatt, vilket självklart inte var populärt.